Livet är ironiskt, oförutsägbart och man kan inte annat än att säga att det kan få en att förändras på de mest otänkbara sätt. Mitt namn är Zen Di, en erfaren äventyrare av alvursprung vars intelligens är mytomspunnet och högt respekterat. Enda sedan jag kom till Cyrodil, detta land som är fullt av konflikter, kontraster och en oförglömlig och häpnadsväckande grönska, så har jag blivit mer och mer påmind om livets nyckfullhet. För bara ett par veckor sedan så var jag en effektiv och verksam medlem av det ädla blodets brödraskap, vars huvudsyfte är att beskydda landet ifrån de obskyra och fasansfulla personer som kallar sig vampyrer. Det var ett välbetalt yrke men jag var för observant och hade ett öga för detaljer och insåg att en komplott var satt i verket för att täcka upp ett brott som ledaren av brödraskapet hade begått. I korta drag så hade vår ärade ledare blivit förförd av en dam som tillhörde en annan man.

Hans aggressiva reaktion när kvinnan nekade hans inbjudan var att han dödade henne och beskyllde den man som var hennes älskare för att vara en vampyr. Jag blev utsänd på ett uppdrag att döda honom som hade tagit sin tillflykt i utkanten av den sprudlande och växtrika skogen. Väl där och förberedd som alltid att döda denna avskyvärda best till man så gick jag tyst innanför dörren och fann honom sovandes djupt i sin säng. Jag närmade mig sängen under tiden som jag kallsinnigt tänkte mordiska tankar där jag lekte med tanken att väcka honom för att få någon slags av adrenalinrush av dödskampen som skulle följa. Rätt som det var så var jag bredvid honom och kollade långsamt ner på hans rofyllda ansikte, och det var då det slog mig, denna man har inga utmärkande karaktärsdrag för en vampyr!

 

Jag väckte honom och konstaterade kallt för honom vad jag var sänd att utföra. Hans häpna blick fick mig förundrad och det han sa härnäst var även det väldigt uppseendeväckande. Han berättade för mig den sanna versionen av vad som hade inträffat den natten, att han hade blivit vittne till ett vampyrangrepp på ingen mindre än hans älskade. Han lyckades fly från platsen men som följd fick han en väldigt mäktig fiende, ledaren av det brödraskap jag var en medlem utav. Jag kunde inte annat än att hånskratta åt hur märkvärdigt och genomtänkt det hela var. Denna vampyr hade skapat en fasad som verkade som ett ogenomträngligt skydd mot förföljelse då han själv utgav sig för att vara på jakt efter sin egna sort! Efter att ha gett mina mest uppriktiga ursäkter så gav jag mig iväg för att en gång för alla eliminera denna manipulerande, elaksinnade, patetiska varelse. På vägen tillbaka så tog jag mig en uppfriskande simtur som skärpte sinnet inför den situation som jag stod framför. Den kejserliga huvudstaden tornade upp framför mig med all sin ståtlighet och konfrontationen med min ledare kom allt närmare.